Med små steg har Pär sakta men säkert kunna öka tiden med sysselsättning efter sin sjukskrivning.

Att teckna och måla var tidigt ett stort intresse för Pär. Efter gymnasiet läste han en utbildning med konstnärlig inriktning.

Han fick jobb som bildlärare och var glad åt att få ägna sig åt sitt intresse också i yrket.

Men det administrativa arbetet tog energi och skapade stress. När personer i hans närhet drabbades av sjukdomar ökade känslan av press och oro.

En kväll på väg hem från jobbet drabbades han plötsligt av starka smärtor i bröstet. 

Han tog sig hem och uppsökte senare läkare.

Läkaren konstaterade utmattningssyndrom och Pär blev sjukskriven. Till att börja med två veckor på heltid, efter det en period med sjukskrivning på 25-50 procent.

Efter ett halvår blev han helt sjukskriven. Då hade han fått symtom som domningar och tappad känsel på ena sidan av kroppen. Han genomgick omfattande undersökningar men läkarna hittade inga kroppsliga fel. Slutsatsen blev att det troligen var utmattningen som fick kroppen att reagera. 

Nu följde en period med flera olika insatser. 

Pär fick antidepressiv medicin. Den skulle hjälpa till att lugna, dämpa ångest och stänga ute en del intryck. Den hade också en uppiggande effekt. Men på grund av besvärande biverkningar och ett förbättrat allmäntillstånd sattes medicinen ut efter några år.

Han genomgick en utredning för att ta reda på om han hade adhd. Utredningen visade att han inte uppfyllde kriterierna för en diagnos, men den gav flera viktiga svar som har hjälpt honom att förstå sin situation. 

Utredningen gjorde även att han fick kontakt med en arbetsterapeut. Hon blev ett viktigt stöd, till exempel i kontakten med vården och myndigheter. 

Han fick också en psykiatriskötare som samtalskontakt. Det var viktigt att få sätta ord på tankarna och det hjälpte honom att se tydligare på situationen.

Han hade inte mycket ork, så han fick först och främst fokusera på att få vardagen att fungera. Även om han ofta var väldigt trött försökte han ta vara på tiden då han låg i soffan eller sängen, genom att till exempel lyssna på föreläsningar.

Fyra år gick då han var sjukskriven på heltid. Med hjälp av de samtal han hade lärde han sig att se att det gick framåt, även om det kunde kännas som om det gick för långsamt ibland. 

Han fick möjlighet att vara på en verksamhet där deltagarna fick arbeta med trädgårdsskötsel i ett lugnt tempo

År 2018 var det dags att börja med en schemalagd aktivitet för att närma sig arbetsmarknaden igen. Detta efter ett antal gemensamma möten med Pärs kontaktperson inom vården, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Pärs förmåga var då för låg för Arbetsförmedlingens olika projekt. Man hittade ett alternativ med lägre aktivitetsnivå och krav. Han fick möjlighet att vara på en verksamhet där deltagarna fick arbeta med trädgårdsskötsel i ett lugnt tempo, anpassat till var och en.

Pär var till att börja med där två timmar en dag i veckan, men var tvungen att ta många raster för att orka med. Ibland höll det på att bli för ansträngande. Han fick bra stöd av sin handledare som hjälpte honom att backa lite grann, för att hämta nya krafter. 

Efter ett halvår fick han en arbetsterapeut som handledare. En grupp skapades där deltagarna hade liknande svårigheter, vilket gjorde att de kunde få ett mer anpassat stöd. 

Det bidrog till att Pär kunde fortsätta till nästa verksamhet, 2019. 

Arbetsterapeuten följde med. Där fanns även flera deltagare som han kände igen sedan tidigare. Det gjorde övergången till en ny verksamhet tryggare och enklare. 

Också här började han i en liten omfattning, två timmar i veckan. Till att börja med handlade det om att vara i en grupp. De träffades och pratade om hälsa, återhämtning och annat som berörde deras situation. 

Efter ungefär sex månader var det dags att öka tiden och lägga till arbetsuppgifter. Pär kunde sedan successivt öka till tre och så småningom fyra dagar i veckan, två timmar per dag.

Efter två och ett halvt år hade han kommit upp i fem dagar i veckan då han var där två timmar varje gång.

Att denna ökning i tid har varit möjlig hänger samman med att förändringarna varit små och stegvisa. 

I takt med att han blev starkare kunde han också ägna sig mer åt fritidsaktiviteter. Återigen ser han hur olika delar av livet förstärker varandra, men den här gången i en positiv riktning. Avslappningsövningar, andningsövningar och lätt styrketräning är dagliga rutiner som har haft stor effekt på tillfrisknandet.

Nu har Pär fått en ny praktik inom Arbetsförmedlingens förstärkta samarbete med Försäkringskassan. Detta ger möjlighet att prova aktiviteter i miljöer som är mer lika en vanlig arbetsplats och öka tiden betydligt.

Ofta har det känts hopplöst, men Pär har lärt sig att be om hjälp och har fått stöd från handledare som låtit det hela ta tid.

Att nu kunna ta nästa steg i rehabiliteringen känns fantastiskt bra, tycker Pär.