Anders väg har varit lång och utmanande, men i dag arbetstränar han med gott hopp om en anställning. Han är fri från spelmissbruk och har fått stöd från psykiatrin för depression och utmattning. 

Under två och ett halvt år stod Anders helt utan inkomst och mådde inte alls bra. Hans ekonomiska situation var väldigt svår.

Anders sociala liv hade försämrats drastiskt. Från att ha varit mycket social orkade han inte ens hålla fast vid enkla planer med vänner. 

Utöver det ekonomiska och sociala fanns även kampen mot spelmissbruk. Snabblån för att reda upp situationen gjorde att allt bara blev värre. Inkassokraven växte.

Han hade fått behandling genom vuxenenheten i sin kommun och deltog en till två gånger i veckan tills han ansågs ha genomgått en tillräcklig rehabilitering. 

Trots detta kände han sig kraftlös inför de förändringar han behövde göra i sitt liv. Han visste vad som behövde göras, men saknade ork att ta tag i det på egen hand. 

Den bristande energin gjorde att han inte orkade med vardagliga sysslor. Att duscha kunde kräva flera dagars mental förberedelse. En dålig dag kunde leda till att det sköts upp ännu en gång. 

Han saknade kunskap om sina rättigheter och hamnade mellan olika regelverk gällande ersättning och inkomst. Eftersom han under sitt spelmissbruk hade slutat betala a-kasseavgiften, hade han inte längre rätt till ersättning. Han uppfyllde inte de krav som ställdes för att få ekonomiskt stöd, vilket lämnade honom helt utan ekonomiskt skyddsnät.

Vid första besöket blev han varmt mottagen och kände direkt att han ville vara en del av verksamheten

När han till slut fick stöd från budget- och skuldrådgivningen mötte han en handläggare som hjälpte honom att strukturera upp skuldsituationen. 

Men processen var påfrestande. Att konfronteras med alla inkassokrav och skulder var överväldigande och ledde till starka känslor av hopplöshet. Han insåg att om han hade varit i ett svagare psykiskt tillstånd hade risken varit att han hamnat i tankar på självmord.

Vändpunkten blev när han kom i kontakt med ett projekt som kunde möta hans situation.

Innan han kom i kontakt med projektet hade han haft möten med samordningsförbundet på sin ort, där Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten arbetade tillsammans. Det var där han fick information om att projektet skulle starta och blev uppmuntrad att ansöka. Projektet erbjöd ett bredare stöd, där olika myndigheter samverkade. 

När han kom in i projektet blev det tydligt att det erbjöd betydligt mer stöd än vad han tidigare haft tillgång till. Inom projektet används bland annat metoden Supported Employment.

Handledaren han fick var tydlig med att hennes roll var att hjälpa honom i allt han behövde. Även om han själv fortfarande behövde ta många steg, fanns det nu någon som kunde stötta och avlasta. Det gjorde att han kunde slappna av och känna sig tryggare.

En viktig del av processen var att hitta en väg tillbaka till arbetslivet. Med sin handledares hjälp skrev han ett CV, något som var en utmaning eftersom han hade arbetat på samma arbetsplats i 20 år. Han visste att han inte klarade av en stressig arbetsmiljö, vilket gjorde att vissa branscher inte var aktuella. 

Under samtalen framkom att han hade spelat gitarr i trettio år och haft ett stort musikintresse. Då fick han ett förslag om en praktikplats på ett LSS-boende, där det anordnades musikstunder varje vecka. Vid första besöket blev han varmt mottagen och kände direkt att han ville vara en del av verksamheten.

Idag arbetstränar han tre dagar i veckan medan han är sjukskriven på 50 procent. Planen är att successivt öka arbetstiden, och han har fått besked om att verksamheten vill behålla honom även efter arbetsträningens slut. Försäkringskassan utvärderar situationen varje månad, men både han själv och arbetsplatsen ser en framtid där han får en fast anställning.

Livet ser nu betydligt ljusare ut. Jämfört med tidigare har hans ekonomi förbättrats. Även en mindre inkomst gör stor skillnad efter flera år utan någon inkomst alls. Han och hans familj har kunnat bo kvar i sin bostad. De vet att de har mat på bordet varje dag. Erfarenheterna från hans svåraste period har gjort att han uppskattar de små sakerna i vardagen på ett helt annat sätt.

Den största förändringen är dock att han är fri från sitt spelmissbruk. Den ångest han tidigare kände har försvunnit, eftersom han inte längre har något att känna skuld eller skam över. Resan har varit lång, men med rätt stöd har han fått en ny chans att bygga upp sitt liv.