Fanny hade haft psykiska besvär sedan tonåren, men först vid 30 års ålder fick hon diagnosen bipolär typ 2. Hon växlade mellan perioder av ökad energi och driv, så kallade hypomana episoder, och djupa perioder av nedstämdhet och depression. Det påverkade både arbetslivet och vardagen. Idag mår hon bättre och har hittat strategier som gör att hon kan hantera sitt mående och skapa en stabilare vardag.

Redan i mellanstadiet började Fanny känna att något var annorlunda. Föräldrarnas skilsmässa och en klasskamrats tragiska bortgång skakade hennes tillvaro. Hon började få kraftiga svängningar i sitt mående, men ingen såg vad som hände. I gymnasiet blev det omöjligt att hantera. Hon kunde inte längre ta sig till skolan och tvingades hoppa av. Under åren som följde kämpade hon med att ta sig fram genom studier, jobb och olika projekt. Men utan rätt stöd blev hon aldrig riktigt stabil.

När hon fick sin diagnos var det en lättnad att äntligen få en förklaring, men också en sorg. Hon var i förnekelse länge och hade svårt att acceptera vad det innebar. Till en början fick hon inte heller rätt behandling. En felaktig medicinering ledde till att hon blev sämre, och trots att hon sökte hjälp upplevde hon att vården gång på gång missförstod henne. Det dröjde flera år innan hon fick rätt insatser.

Under den perioden försökte hon hålla ihop ett hektiskt arbetsliv. Hon jobbade som producent för utbildningsfilmer och levde ett intensivt och socialt liv. Men när hon berättade för sin arbetsgivare om sin diagnos förändrades allt. Istället för förståelse, upplevde hon att hon inte längre blev lyssnad på. Hennes arbetsinsats ifrågasattes och hon blev mer och mer utfryst. Till slut blev det ohållbart. Hon blev sjukskriven och gick in i sin värsta depression någonsin. Hon kunde inte ta hand om sig själv och blev till slut inlagd inom psykiatrin.

Med stark motivation, livsstilsförändringar och rätt stöd började Fanny sakta bygga upp sitt liv igen.

Efter en lång period av isolering och uppgivenhet fick Fanny till slut det stöd hon behövde. Genom att byta psykiatrimottagning träffade hon en läkare som lyssnade på henne och såg till att hon fick rätt medicin och behandling. Samtidigt erbjöds hon en plats i Jobb- och utvecklingsgarantin via Arbetsförmedlingen, där hon äntligen fick det stöd som hon tidigare inte haft tillgång till.

Men den allra viktigaste förändringen skedde inom henne själv. Fanny började aktivt ta ansvar för sin hälsa, och med en stark motivation gjorde hon flera livsstilsförändringar. En av de största var att hon helt slutade dricka alkohol, något hon själv ser som avgörande för att kunna hantera sin bipolära sjukdom. Med stöd av en rehabiliteringskoordinator och en arbetsterapeut fick hon även hjälp att strukturera sin vardag och hitta en hållbar väg tillbaka till arbetslivet. Det blev ett lyft hon länge hade behövt.

Detta stöd tillsammans med hennes beslutsamhet att göra en förändring blev avgörande. Nu vågade hon ta de första stegen tillbaka och känna att hon hade en chans att hitta en fungerande tillvaro igen. Hon fick först arbetsträna och sedan praktisera. Det ledde slutligen till en anställning som kommunikatör på föreningen Balans, som stöttar personer med bipolär sjukdom, depression och utmattningssyndrom. För Fanny är det meningsfullt att arbeta där och kunna hjälpa andra som går igenom liknande utmaningar som hon själv har mött.

Idag jobbar Fanny 40 procent och har en lönebidragsanställning genom Arbetsförmedlingen. Hennes mål är att snart kunna öka till 50 procent. Hon har fortfarande utmaningar, men hon har lärt sig att hantera dem på ett helt annat sätt. Hon har slutat pressa sig själv över gränsen och har hittat en balans som fungerar för henne.

Hennes råd till andra i liknande situation?

"Ta hjälp och ge det tid. Du måste inte klara allt på en gång. Små steg är också steg framåt."

”Och kom ihåg att det är du själv som är din viktigaste vårdgivare, lägg inte över allt ansvar och förtroende på vård och myndigheter, utan se det som att de ingår i ditt team.”