Yamina växte upp i ett land i Nordafrika och utbildade sig till jurist med en stark vilja att försvara kvinnor och barn. När hon kom till Sverige för att återförenas med sin man trodde hon att ett nytt liv väntade. I stället blev hon utsatt för våld och kontroll. Med stöd från kollegor och för sina barns skull fann hon till slut vägen ut.

Yamina var yngst i en stor familj. Hon älskade att studera och arbetade hårt för att bli jurist, vilket hon också blev. I sitt hemland hjälpte hon kvinnor och barn som levde i utsatthet, ett arbete som gav henne både stolthet och mening.

När hon träffade sin blivande man kändes framtiden trygg. Efter giftermålet flyttade hon till Sverige genom familjeåterförening, och kort därefter blev hon gravid. Hon såg fram emot ett liv med familj och nya möjligheter. Men ganska snart började allt förändras.

Mannen visade snabbt en annan sida. Han började kontrollera Yamina, kritisera henne för allt hon gjorde och tala nedlåtande till henne. Han sa att hon var ful, att hon inte kunde laga mat, att hon gjorde allt fel och att ingen annan någonsin skulle vilja ha henne. Den verbala misshandeln övergick snabbt till fysisk. Orden gick över till slag och hot.

Han begränsade hennes liv allt mer. När hon ville läsa svenska på SFI vägrade han köpa busskort eller skjutsa henne. En dag fick hon gå flera kilometer i snö och kyla utan vinterskor för att komma till skolan. När hon kom fram var hon genomblöt. Men hon gav inte upp.

Trots mannens förbud och kontroll fortsatte hon kämpa. Hon fortsatte läsa, lärde sig språket och fick ett kort projektjobb. Det blev ett viktigt steg för henne, ett sätt att känna sig som sig själv igen. Men samtidigt ökade mannens ilska.

När Yamina fick det efterlängtade beskedet att hon blivit antagen till en kompletteringsutbildning för jurister på universitetet, förbjöd han henne att gå. Hon tvingades tacka nej, trots att hon visste att det var en chans hon kanske aldrig skulle få igen. Det beslutet gör fortfarande ont. Hon hade velat arbeta som jurist även i Sverige.

Våldet fortsatte. Hon minns särskilt flera tillfällen som var extra svåra. Flera gånger kastade mannen ut henne mitt i natten i kyla och mörker, och hon fick be honom på sina knän för att få komma in igen. När hon skulle föda barn sa han till taxichauffören att stanna långt från huset, trots att hon knappt kunde gå. Han gjorde det för att plåga henne.

Till slut började hon förlora tron på sig själv. Hon tänkte flera gånger att hon inte orkade mer och planerade att ta sitt liv. Men varje gång tänkte hon på barnen och det var de som höll henne vid liv.

Under alla dessa år berättade Yamina ingenting för sin familj i hemlandet. Hon skämdes över vad hon utsattes för. Hon som varit jurist och kämpat för andra kvinnor, levde nu i det hon själv försökt bekämpa. Hon var helt ensam, maktlös och visste inte vart hon skulle kunna vända sig för att söka hjälp.

Allt började förändras när Yamina fick sitt första heltidsjobb. 

Hennes chef och kollegor såg att hon inte mådde bra. Först försökte hon dölja allt, men en dag orkade hon inte längre och berättade sanningen.

Två kollegor blev avgörande för hennes nästa steg. De hjälpte henne att förstå att i Sverige har hon rätt att skilja sig, även om mannen inte vill. De fanns vid hennes sida när hon tog kontakt med Kvinnojouren samt när hon ansökte om skilsmässa. Efter skilsmässan flyttade mannen ut, och Yamina kunde bo kvar i lägenheten tillsammans med barnen. 

Även efter skilsmässan fortsatte mannen att hota och förfölja henne. Kollegorna brukade skjutsa hem henne efter jobbet för att hon skulle känna sig trygg. En dag bröt han sig in i lägenheten och förstörde hennes kläder. Som tur var befann sig varken Yamina eller barnen hemma vid tillfället. Hon gjorde en polisanmälan, och hyresvärden bytte lås.

Även cheferna stod bakom henne när mannen ringde arbetsplatsen och försökte hota dem och tala illa om henne. Stödet från kollegorna och arbetsplatsen blev avgörande. Hon var inte ensam längre.

När Yamina till slut berättade allt för sin familj i hemlandet, möttes hon av kärlek och förståelse. De var ledsna över att hon hade burit allt själv så länge, men de fanns där för henne.

Hoten fortsatte under en tid, men upphörde till slut helt när mannen dog några år efter skilsmässan.

Idag lever Yamina ett liv i frihet. Hon har ensam uppfostrat sina barn, utbildat sig och nått långt i sitt yrkesliv. Med hjälp av en psykolog har hon också kunnat bearbeta trauman och återfinna tron på sig själv. Nu arbetar hon som familjebehandlare och hjälper barn och familjer som kämpar med svåra livssituationer.

“Jag vet hur det känns att sakna hopp, men också hur det känns att börja om. Mina erfarenheter har format mig och jag vill idag ge andra det stöd jag själv en gång behövde.” säger Yamina