Det finns mycket forskning om våld i nära relation. Det finns också mycket forskning om våld i nära relation som är skriven för människor som inte är forskare, till exempel på lättläst svenska.

Kunskapsbanken hos Nationellt centrum för kvinnofrid har samlat den svenska forskningen. Där finns också en ämnesguide om våld i nära relation.

Brottsförebyggande Rådet, BRÅ, har också samlat egen forskning om våld i nära relation i Sverige och Norden.

Det finns också många andra universitet och myndigheter som bedriver och samlar forskning om våld i nära relation eller delar av ämnet, till exempel våld mot äldre, våld mot barn, eller hedersvåld.

Både ROKS, Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige, och Unizon har en lista över anslutna jourer. 

Där kan du söka efter kvinnojourer nära dig, eller kvinnojourer som har den typ av hjälp som du behöver, till exempel att prata med en advokat.

Du kan även söka efter en jour bland Välfärdsguidens vägval.

Man anmäler våld i nära relation på samma sätt som man anmäler allt annat våld: man ringer polisen.

Om det gäller barn, eller om det finns barn i en familj med våld, kan man också göra en orosanmälan till socialtjänsten i sin kommun.

Ofta är det svårt att anmäla. Är man själv utsatt kan man vara rädd eller skämmas. Misstänker man att en vän, granne eller arbetskompis är utsatt kan det kännas obehagligt att lägga sig i.

Men det är viktigt att man vågar anmäla - det kan rädda liv!

Våld i nära relation är när en person blir utsatt för våld av någon de känner och har en relation till.

Ofta betyder det våld inom familjen eller en parrelation, till exempel våld mellan makar eller sambos, men det kan också vara barn som utsätts för våld av sina föräldrar, eller föräldrar som utsätts för våld av sina barn.

Våld i nära relation kan också betyda att man utsätts för våld av sina nära vänner, av sina nära arbetskamrater, eller våld mellan äldre och vårdpersonal.

Det finns mycket information att hitta på nätet för allmänheten, för personal hos myndigheter och för vårdpersonal. 

Misstänker du att ett barn upplever våld i hemmet, ta kontakt med socialtjänsten. Om du är osäker på situationen kan du prata med socialtjänsten. Berättar du om barnets identitet kan socialtjänsten behöva hantera samtalet som en anmälan.

Det är svårt att säga hur vanligt våld i nära relation är, eftersom det är få utsatta personer som anmäler till polisen. Det kan bero på att man är rädd, eller att man känner skuld eller skam över våldet.

Men med enkäter och anonym rapportering, kan man ändå få lite svar.

Brottsförebyggande rådet rapporterar att ungefär en av fyra kvinnor i Sverige (25%) har utsatts för våld av en partner eller före detta partner. 

Nationellt Centrum för Kvinnofrid rapporterar att minst 150 000 barn lever i en familj där våld förekommer, och att minst 20 procent av kvinnorna och 8 procent av männen i Sverige har utsatts för återkommande våld av en partner eller före detta partner.

Digitalt våld är våld som utövas med hjälp av digitala verktyg, till exempel nätet, appar, mobiltelefoner, datorer och liknande.

Digitalt våld kan vara att hota någon via SMS, eller att trakassera någon genom att skicka massor med SMS/epost till dem. Men det kan också vara att sprida bilder på någon mot hens vilja, mobba personer via sociala medier, eller att skapa fejkkonton i deras namn.

Det kan också vara att utsätta någon för grooming, det vill säga att kontakta barn och unga i sexuellt syfte, eller att tvinga någon att utöva våld mot sig själv, till exempel genom att skicka nakenbilder på sig själv.

Våld kan också handla om kontroll, till exempel att installera spionappar på någons mobil, att i hemlighet läsa deras SMS eller epost, eller att tvinga hen att ha på GPS och visa var de befinner sig i olika appar.

Det mesta av våld som man kan göra i verkliga livet, kan även ske digitalt. Våld är alltid våld, även om man gör det på nätet eller att en person inte är medveten om att det sker.

Det finns många kurser och utbildningar om våld i nära relation, både för allmänheten, för personal hos myndigheter, och för forskare och vårdpersonal.

De flesta kurserna är gratis.

Många kurser är gratis webbkurser där man själv bestämmer när man vill studera. Vissa är kurser på högskolor och universitet, flera av dem på distans. Det finns även kurser hos frivilligorganisationer.

SoL står för Socialtjänstlagen. Det är en lag som styr hur kommunernas socialtjänster arbetar, och vem som har rätt att få hjälp av dem.

Att ha ett beslut enligt SoL betyder att kommunen har beslutat att man har rätt till hjälp. Då kan man få speciella typer av stöd som man inte kan annars.

Många olika personer kan få stöd och hjälp enligt SoL, till exempel:

• Personer med funktionsvariation
• Äldre
• Brottsoffer
• Personer som inte har råd att klara sig själva

Du kan alltid ringa eller mejla socialtjänsten i din kommun och fråga om vem som har rätt till stöd enligt SoL.

Ja, det finns massor med hjälp om man är rädd eller tvingad att göra saker i en relation.

Det finns hjälp och stöd för dig som är utsatt, men också för dig som är anhörig, eller dig som skadar andra och vill sluta. Du kan få hjälp både genom att träffa någon, till exempel en kurator, läkare eller psykolog, som stöttar dig och på nätet.

På många ställen kan du få hjälp utan att berätta vad du heter eller var du bor.

Anhörigstöd är hjälp som du kan få när du vårdar en närstående.

Om du vårdar och stöttar en närstående som är sjuk kan du själv behöva stöttning i detta. 

Det är kommunerna som ansvarar för anhörigstöd. Vad du kan få för stöd beror på i vilken kommun du bor.

Anhörigstöd kan vara att få prata om hur du mår, att träffa andra anhöriga, eller att få kunskap och information om vad du kan göra för din närstående.

Läs mer om anhörigstöd i din hemkommun på din kommuns hemsida.

SIP står för Samordnad Individuell Plan. En SIP kan tas fram om du behöver hjälp från flera olika håll som hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Denna plan ska utgå från dina behov och önskemål och det stöd och den behandling du behöver. Syftet med SIP är att det ska bli ett samordnat stöd för dig även om stödet kommer från olika håll. 

Du kan själv säga att du vill ha en SIP. Prata i så fall med någon du har kontakt med på kommunen eller regionen.  

Det är din kommun och region som har ansvar för att en SIP görs för personer som behöver stöd både från hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

Det finns många olika sätt som du kan dela med dig av dina erfarenheter till andra. Exempelvis kan du gå in på Mind Forum. Där kan du dela med dig till andra och både ge och få stöd. 

Läs mer om Mind Forum.

Du kan börja med att ta kontakt med en vårdcentral, det kan antingen vara din närmaste eller någon annan vårdcentral i landet. På många vårdcentraler kan du få stödsamtal eller korttidsterapi. Då kan du till exempel få stöd i form av rådgivning, psykoterapi eller någon annan psykologisk hjälp. Det finns hjälp att få både genom att du besöker en mottagning men i vissa fall även via digitala samtal.

Sök efter din närmaste vårdcentral på 1177 Vårdguiden.

Läs mer om kontakt med psykolog eller psykoterapeut på 1177 Vårdguiden.

Det finns många olika stöd om du har en funktionsnedsättning. Exempelvis informerar Arbetsförmedlingen om flera olika typer av stöd. 

Det är Arbetsförmedlingen som bedömer om du tillhör målgruppen för ett specifikt stöd och fattar beslut om detta.

Läs mer om stöd för dig med funktionsnedsättning på Arbetsförmedlingen.