När Antonia hade lärt sig svenska och hittade rätt utbildning öppnade sig vägen till det jobb hon ville ha.

Antonia har en europeisk utbildning och kom till Sverige något år innan finanskrisen 2008. Hon var då snart 30 år gammal. Första tiden i Sverige kände hon inga andra men såg till att göra saker på dagarna, tränade och försökte prata med människor så gott hon kunde. 

Hon började lära sig lite svenska själv. Under en två terminer lång kurs på universitet fortsatte hon att lära sig språket. 

Att få en svensk yrkeslegitimation av Socialstyrelsen var inga problem. Efter ansökan tog det ett par månader innan hon fick legitimationen.

Antonia sökte många arbeten. Efter några månader kunde hon börja arbeta som timvikarie. Det var inte det jobb hon var utbildad för och arbetssituationen var osäker. Hon var tvungen att hela tiden vara beredd att hoppa in och jobba. Om hon var sjuk eller behövde säga nej av något annat skäl var hon rädd att inte få frågan igen. Efter några år blev hon fast anställd. 

Hon kände dock att hon skulle kunna göra mycket mer. Det var slitsamma arbetstider och en svår arbetsmiljö. Hon mådde dåligt av att inte få jobba med det hon var utbildad för och var orolig för att tappa sina tidigare kunskaper. Samtidigt läste hon olika kurser inom svenska och sitt yrkesområde och sökte jobb inom det.

Det var slitsamma arbetstider och en svår arbetsmiljö. Hon mådde dåligt av att inte få jobba med det hon var utbildad för och var orolig för att tappa sina tidigare kunskaper.

Arbetsförmedlare trodde att hon skulle få en anställning inom tre månader men åren gick. Hon fick kontakt med en jobbcoach som skulle hjälpa till. Men tiden gick mest åt till nya ansökningar och stöd kring att hantera alla negativa besked. Under fem år sökte hon hundratals jobb men fick bara komma på två intervjuer. Hon mådde dåligt av att lägga ner så mycket energi på att söka jobb utan att få svar.

Efter några år fick hon veta att hennes utbildning inte var lika mycket värd i Sverige, trots att hon fått sin svenska yrkeslegitimation. Det var då Antonia förstod varför hon hade haft så svårt att få jobb. Hon önskar att hon hade fått den informationen tidigare från myndigheterna eller fackförbundet.

När hon hade fått reda på vad hon behövde för att öka sina möjligheter på arbetsmarknaden kunde hon välja kurser som gav henne samma meriter som de kollegor som hade svensk utbildning. Sedan gick det mycket lättare. Andra intervjun ledde till en anställning. Det var när hon precis hade läst färdigt kurserna.

Antonias lågavlönade och slitsamma arbete de första åren hade gjort att hon fått rätt till studiemedel och därför hade hon den här möjligheten att studera vidare.

Nu jobbar Antonia med det hon är utbildad för. Hon har även fått svenskt medborgarskap.