Katrin fortsatte att leva i full fart trots hjärntrötthet. Tills det en dag inte gick längre. Nu bygger hon upp sitt liv på nytt.

När Katrin var i 20-årsåldern var hon med om en allvarlig olycka. Sedan den har hon lidit av hjärntrötthet. Hon kan snabbt bli trött och har blivit känslig för ljud och intryck. Men det syns inte på henne. Det är jobbigt ibland då människor inte förstår hur dåligt hon faktiskt kan må.

Olyckan gjorde att hon inte kunde fortsätta med det jobb hon hade tidigare. På hennes tidigare arbetsplats var det för mycket höga ljud och en miljö som hon inte orkade med. Katrin ville ändå fortsätta jobba och bestämde sig för att plugga vidare för att kunna byta yrke. Och så blev det. Efter ett tag fick hon ett jobb inom vården och trivdes bra där. 

Samtidigt höll hon på med många saker vid sidan av jobbet. Hon hade små barn att ta hand om och hade även djur som hon skötte om. Hon flyttade till en annan stad och levde i ett högt tempo. Hon hade huvudvärk och var trött men fortsatte med jobbet och sina aktiviteter ändå. 

Men en dag tog det stopp. Katrin fick väldigt ont i huvudet och någonting hände som gjorde att hon inte kunde styra sin egen kropp fullt ut. Nu tänker hon att hon hade tryckt tillbaka sina besvär på ett sätt som inte kunde hålla i längden.

Efter den dagen följde en tid av 3-4 år då hon hade mycket kontakt med vården. När hon nu ser tillbaka på den tiden är hon kritisk till hur hon blev bemött. Hon föreslogs medicinering som hon inte trodde på själv. Det tog tid innan hon kände att hon blev tagen på allvar. Hon blev delvis sjukskriven och fortsatte att jobba till viss del, trots att hon inte mådde bra.

Men en dag tog det stopp. Katrin fick väldigt ont i huvudet och någonting hände som gjorde att hon inte kunde styra sin egen kropp fullt ut.

När hon flyttade till en annan ort och bytte vårdcentral fick hon en ny läkare. Katrin kände att den läkaren förstod hennes situation. Efter flera olika undersökningar kunde hon få en tydligare diagnos och förklaring till den trötthet hon känt. Hon blev även sjukskriven på heltid.

För Katrin blev det en möjlighet att börja vägen till ett mer välfungerande liv, utifrån de förutsättningar som hon lever med efter olyckan. Tillsammans med Försäkringskassan och vårdcentralens rehabkoordinator kunde hon påbörja en rehabilitering. Till en början handlade det om att komma ut på promenader och träna på gym. Katrin har accepterat att hon inte kommer att kunna gå tillbaka till sitt tidigare jobb men hon har alltid haft målet att komma igång med något som passar henne, så som hon mår nu.

Sedan en tid tillbaka är hon på en plats där hon några timmar i veckan kan prova på enklare typer av arbete. Hon får vara mycket utomhus, vilket hon tycker om. Stödet från personalen är viktigt. Då hon är energisk som person behöver hon någon som hjälper henne att bromsa och ta det lite lugnare ibland. De är också uppmärksamma på livet som helhet. Det är viktigt för Katrin.

Nu vill Katrin öka antalet timmar då hon är aktiv i en takt som känns lagom. Senare hoppas hon kunna komma ut på en arbetsplats för att arbetsträna.