Rätt rehabilitering gjorde att Maria kunde återvända till arbetslivet efter en svår sjukdom och lång sjukskrivning.

Maria levde ett aktivt liv, studerade, tränade och vikarierade på olika jobb. Hon hade dock haft perioder då hon mått dåligt och varit deprimerad.

När hon var drygt 20 år började hon må fysiskt sämre. Riktigt vad det berodde på var oklart i flera år. Hon trodde själv att det kunde handla om en depression som fick henne att må dåligt.

Men när hon var i 25-årsåldern visade det sig att hon led av en sjukdom som påverkade flera av kroppens viktigaste funktioner. Då hon snabbt blev sämre fick hon läggas in på sjukhus för att kunna få behandling. Hon behövde mediciner, men också hjälpmedel då kroppen hade tappat mycket av sin kraft. Hon låg inlagd på sjukhus ett par månader och blev sjukskriven på heltid.

Två år senare blev hon återigen kraftigt sämre. Det bestämdes att hon skulle genomgå en stor operation. I väntan på den blev situationen svår. Hon fick varken den behandling eller den information som kunde hjälpt henne på rätt sätt. Då hon var i en utsatt situation kände hon en mycket stark oro. Operationen var av livsavgörande betydelse. Hon kände att hennes liv låg i vårdens händer.

Läget var som allra sämst strax före operationen. Då behövde hon mycket omfattande hjälp för att överhuvudtaget klara sig.

Efter operationen var det också kämpigt men då kände hon samtidigt ett hopp inför framtiden. Att känna hur krafterna långsamt började återvända var en fantastisk känsla för Maria. Hon hade ett gott stöd av vårdpersonalen och även av sin familj som ofta fanns i hennes närhet.

Operationen var av livsavgörande betydelse. Hon kände att hennes liv låg i vårdens händer.

Åren närmast efter operationen behövde hon fortsatt mycket hjälp. Under perioder var hon även inlagd på sjukhus. Hon hade dock alltid tanken att hon på sikt skulle kunna jobba igen.

När hon väl kände sig redo att börja arbetsträna tog det extra tid innan hon kom igång eftersom hon bytte handläggare på Försäkringskassan fyra gånger på ett halvår.

När hon fick behålla samma handläggare en längre tid så fungerade kontakten mycket bra. Ju mer hon lärde känna både vårdpersonal och handläggare, desto lättare blev kommunikationen mellan dem. Tryggheten ökade och missförstånden blev färre. Under ett år fick hon även hjälp av en fysioterapeut att träna upp sin kondition och styrka igen.

En viktig sak i rehabiliteringen var att Maria fick hjälp att bromsa så att hon inte skulle försöka göra mer än hon var redo för. Hon har lärt sig att det är helheten som är viktig, att förstå hur olika delar av livet hänger ihop och påverkar varandra. Hon fick stöd i att bygga upp en självkänsla på nytt.

Med den grunden kunde hon börja förbereda sig för att arbetsträna. Hennes kurator hjälpte henne att hitta en plats där hon kunde känna sig för i mindre omfattning. Hon minns den härliga känslan av att kunna planera för en framtid med jobb igen. När hon kände sig tillräckligt stark lyckades hon hitta en arbetsplats som förstod att det var viktigt för Maria att kunna vara flexibel med tiderna så hon kunde anpassa jobbet utifrån hur hon mår. Hon fick möjlighet att arbetsträna på ett kontor med sådant som passade henne.

Sex år efter operationen har hon nu fått en anställning på deltid. Målet är att kunna öka tiden hon jobbar, upp till en halvtidstjänst. För Maria känns det som att livet har börjat om på nytt. Hon är lycklig över att vara tillbaka i arbetslivet.